Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ej haft någonting emot att ärfva honom. Men han kände också sin
far såsom den, hvilken brukade grundligt ofverdrifva, ifall det
lämpade sig för hans intressen, och derför såg han i andanom i sin
kusin, som han aldrig i verkligheten sett, ingalunda den af fadern
så mvcket prisade skönheten utan i stället raka motsatsen.
- Åh nej, tänkte han, med det lockbetet frestar du mig inte,
min herr far. Din englasköna Xenia, för hvilken du så varmt
lägger dig ut, är antagligen en anskrämlig halfnegress med tjocka läppar
med bred trubbnos och ulligt hår. Nej, tack, ett sådant
missfoster passar inte till doktorinna.
På sin fars bref hade doktorn svarat, att ban redan var
förlofvad, att han alltså ej kunde reflektera på den rika arftagerska!), men
kunde han utan henne bli ihågkommer med åtminstone en del af
farbroderns stora rikedomar, så hade han ingenting att deremot
invända. Om han komme att resa öfver till Cuba, det kunde han ej
för tillfället bestämma, omöjligt vore det ju inte.
Emellertid hade allt ifrån den stunden den rike farbroderns
skatter lekt honom i hågen, och för Eida låtsade han nu, som vore ’
han r<3dan millionär.
Men det gjorde inte alis något intryck på henne, och med
samma ståndaktighet och bestämdhet som hittills afslog hon hans
enträgna giftermålsanbud.
Då mognade hos den hjärtlöse doktorn det beslut, hvars grymma
verkställande vi i första kapitlet af denna vår berättelse skildrat.
Till straff derför, att hon ej ville bli hans maka utan nu i stället
med förakt stötte honom ifrån sig, lät han begrafva den olyckliga
lefvande. Ville hon ej tillhöra honom, så skulle hon icke heller
få tillhöra någon annan, det hade ban svurit. —
Förgäfves sökte fru Swärd få reda på, hvart hennes »skyddsling»
tagit vägen.
Aldrig hade hennes omgifning förr sett den värda frun i en
så desperat sinnesstämning, som då hon gjorde den upptäckten, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
