- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
64

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

Doktor- Lehman hade förstått att fullständigt sopa igen hennes
spår ända från det ögonblick, då hon lemnat bokhandlarens hus, —

Men innan vi vidare följa händelsernas utveckling här hemma
i Sverige, måste vi ännu en gång återvända till Cuba, till doktor
Lehmans rika farbroder, plantageäg^ren och mång millionären
Lehman.

Som vi minnas, hade denne, och det icke utan orsak, afskedat
sin gamla kokerska Zanna, som i följd häraf genast började rufva på
hämd och snart äfven trodde sig ha funnit ett lämpligt sätt, hvarpå
hon skulle kunna utkräfva den samma.

I glädjen häröfver tog hon sig ytterligare en klunk ur flaskan
och småflm&de så fönöjdt för sig sjelf.

Då stördes hon af en gammal negers inträde i stiygan.

— Zanna, Zanna, jämrade sig den gamle marmen, hvad måste
jag höra om dig? Har massa verkligen afskedat dig? Säkerligen har
du varit full igen och misskött din plats som kokerska.

— Sköt du ditt och bry dig inte om mej! svarade Zanna
snäsigt sin äkta man. Jag ska’ strax grädda en m jsbuUe åt dig; den
kan du äta och se’n gå och lägga dig. *

I en sprucken skål rörde hon af majsmjöl ihop en deg,
gräddade den fort och illa, ställde sedan den sotiga pannan på bordet
framför sin man och sade i vresig ton:

— Se så, ät nu I

- Och nu få vi nog heller inte stanna kvar här i vår stuga,
fortfor mannen att klaga; den måste vi nog afstå åt den nya kokerskan.
Jo, nu bar du styrt till det bra.

Hans bättre hälfts ansigte förvreds vid dessa ord till en
afskräckande grimas. ^

— Har du gräft ned hunden, som dog i går ? frågade hon utan
att fästa sig vid mannens klagolåt och förebråelser.

— Nej, mumlade^ gubben, han ligger ännu kvar i trädgården.
Jag ska’ gå ut och gräfva ned honom, så snart jag ätit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free