Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
I hans strålar skimrar och glittrar det der på sidan om vägen,
och hvita gestalter tyckas der dyka upp ur mörkret.
Det är grafvårdar, beskuggade af dystra cypresser och andra
sorgens lefvande sinnebilder, ty stället, dit den unge mannen styr
sin* steg, är kyrkogården.
Tornuren i stadens kyrkor tillkännagifva nu, att midnattstimmen
är inne. Det är så lugnt, så tyst och stilla, att metallklangen når
den nattlige vandrarens öra. Han spritter rysande upp ur sina dystra
tankar, och hans blick faller på de af månen belysta korsen och
stenarne. Dervid mumlar han:
— O, min Gud, hur snart skall inte äfven jag vara en död
biand de döda! Mina sista minuter äro räknade.
Han klättrade öfver staketet ooh beträdde menniskornas sista
hvilorum.
Långsamt och tyst gick han fram bland grafvarna. Slutligen
stanr ade han vid en af de^sa.
På den praktfulla grafvård, som reste sig på den samma, stod
att läsa, att friherrinnan Lilieswärd hvilade här, vid sidan af sin
många år fore henne bortgångne make.
Den unge mannen föll på knä och hopknäppte sina händer till
bön. Med hufvudet lutadt ända ned till de på grafkullen växande,
daggb^gjutna blommorna mumlade han helt tyst:
— Moder, dyra moder 1 Förlåt din son, förlåt mig» om jag ej
.ängre vill släpa på ett lif, som för mig blifvit en olidligt tung börda,
sedan Eida, min tillhedda flicka, försvann och du gick bortl Låt
mig på din grafkulle öppna mitt bekymmer ful la bjärta och — sluta
mitt olyckliga, glädjetomma lif!
Och den ånge mannen höll en lång dialog med den kär** döda
der nere i jorden och klagade för henne ali sitt hjärtas sorg. Han
var öfvertygad om, att Eida blifvit tvingad att gifta sig med en
annan, såvida hon ej i förtviflan föredragit att förkorta sitt lif. Men
i hvilket fall som helst var hon förlorad för honom, och utan henne
kunde ban ej lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
