Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Den beklagansvärde unge mannen kunde ju inte veta, hur det
i verkligheten förhöll sig. Han hade så ihärdigt spanat efter den
försvunna, utan att likväl finna minsta spår af henne, att han till
sist uppgifvit hoppet om att någonsin mera få återse henne.
Och när han så för ett par dagar sedan erhållit ett bref, hvari
hon helt lakoniskt underrättat honom om, att hon ej mera kunde
älska honom, emedan hon skänkt sitt hjärta till en annan, en doktor
Lehman, och med honom ämnade resa öfver till Amerika för att der
bosätta sig, då hade ett mördande tvifvel fått insteg hos hopom.
Ragnar Lilieswärd hade uppsökt doktorn i fråga för att få
klarhet i saken, men hade med hån blifvit afvisad.
Att Eida skulle ha blifvit honom otrogen och öfvergifvit honom,
det föreföll honom så otroligt, att han omöjligen kunde fatta det.
Doktorns triumferande min och försmädliga yttranden hade
emellertid gifvit ny näring åt hans tvifvel. Han återvände hem,
genomläste minst ett dussin gånger det ödesdigra brefvet, granskade noga
hvarje ord, hvarje bokstaf, och när han så förvissat sig om, att Eida
sjelf måste ha skrifvit brefvet, när han under denna granskning så
att säga droppvis druckit gift, då hade hans ansigte liksom i en
troll-spegel vexlat färg och uttryck.
Först hade brännande, sjuklig rodnad färgat hans kinder, sedan
hade dessa blifvit likbleka, munnen hade öppnat sig, pannan lagt
sig i djupa veck, de beslöjade ögonen hade blodsprängda trängt ut
ur sina hålor, och hans bröst hade krampaktigt höjt och sänkt sig.
Den stunden hade varit den rysligaste i hans lif, och tanken
på sjelfmord hade då hos honom mognat till beslut.
Vi behöfva väl knappast nämna, det Eida ingalunda skrifvit det
der brefvet som störtat den unge baronen i förtviflans afgrund.
Det var bokhandlare Swärd, som på uppmaning af doktor
Lehman bär åter igen visat prof på sin beundransvärda talang att
efterapa andra personers handstil.
På så sätt hade doktorn lyckats gjuta tviflets skarpa gift i sin
rivals hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
