Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skurk, hvad ha du och kamraten din för er egentligen? röt
Ragnar åt den fasttagne karlen, som i första häpenheten stod der
alldeles handfallen. Hvad är det för olagligheter ni under skydd af
midnattens mörker här göra er skyldiga till. Öppna kistan deri
Karlen, som såg revolvermynningen hotfullt riktad mot sig,
skälfde af rädsla i hela kroppen och efterkom utan invändning
tillsägelsen.
Med ringa besvär lossade han locket och lyfte af det.
I det samma tittade månen nyfiket fram bakom ett moln.
I det bleka skenet från nattens stjärna såg nu Ragnar en syn,
som han sedan aldrig kunde glömma, så obeskrifligt uppskakande
var den.
Hans drag antogo ett förvirradt uttryck af öfverraskning, häpnad,
skräck och smärta.
Stela stirrade haas ögon i outsäglig själsångest på den i kistan
liggande bleka flickan, hvilken hade en kafle i munnen, och hvars
händer med, snören voro sammanbundna öfver bröstet.
Ett ögonblick såg det ut, som om Ragnar Liiieswärd måste
duka under för den våldsamma känslostormen och störta till marken.
Men med nästan öfvermensklig kraft lyckades han dess bättre
undertrycka det förfärligs kansloupproret i sitt inre.
Krampaktigt tryckte han bägge händerna mot pannan liksom för
att skydda sin hjärna för de glödande, helvetiska lågor, som hotade
att förtära den samma.
Sedan rätade han åter stolt upp sig, fast besluten att manligt
möta det gräsliga, som här förestod honom.
I namnlös vrede höjde han sina händer, och kall ångestsvett
framsipprade ur alla porer. ^
Och den hittills så stumma smärtan trängde nu med våld öfver
b ans läppar; ett gällt skri skallade hemskt i midnattens mörker på
den ödsliga kyrkogården.
— Allsmäktige Gudi Eida, min Eida! skrek Ragnar till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
