- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
87

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

— Var da tyst, ty du ändrar i alla fall ingenting med din
klagolåt, afsnäste henne Thure.

Men den olyckliga fortfor att tigga och be, så att det kunde ha
rört en sten till medlidande.

— Så prisgen mig åtminstone ej åt denna rysliga död! Mörda
mig med dolk eller gör på något annat vis hastigt slut på mitt lifl
Jag bönfaller er vid den allsmäktige G-uden der ofvan, uppfyllen
denna min bön l

Men de råa sal]arne, hvilkas hjärtan ej mera inrymde någon
mensklig känsla, ville inte alis veta af det.

— Hvarför begå ett mord, när,.det inte alis behöfs? utlät sig
Robert. Lugna dig, vackra barn, du kan aldrig tro, så snart det är
öfverståndet.

Eida lät höra en hjärtskärande klagan.

— Ha ni då inte alis något hjärta i bröstet?

Robert brast ut i ett frivolt gapskratt och yttrade:

— Det var bara alltjämt4 vägen, derför ha vi för länge sedan
gjort oss af med det.

— Jag ber er ännu en gång: haf förbarmande med mig,
prisgen mig bara inte åt den rysliga döden att bli lefvande begrafven!

— Det går inte. För resten utföra vi bara en erhållen
befallning; ansvaret drabbar inte oss.

De lyfte upp locket.

Ännu en gång försökte den olyckliga, beklagansvärda flickan
röra de båda männens sinnen.

Men med lika godt resultat kunde hon ha försökt beveka någon
af grafstenarne som dessa råa, omenskliga brottslingar.

Med en i sanning förfärande likgiltighet fäste de åter locket på
kistan. Ur denna framträngde intet ljud, tvifvelsutan hade den
stackars flickan å nyo förlorat medvetandet.

Den nyss gräfda grafven, invid hvilken de stodo, tycktes enkom
ha blifvit iordninggjord för att mottaga den olyckliga.

Tvärs öfver den samma lågo två bräder och utmed dessa ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free