- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
101

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Nu afbröts tystnaden på kyrkogården af tvänne fasans skri, och
dö båda männen rusade i väg mot utgången, som om de haft alla
hämdens gudinnor eller några handfasta poliskonstaplar i hälarne.

De sprungo, som om det gällt lifvet, och vågade ej kasta en
blick tillbaka, innan de kommit långt utom kyrkogårdens område.

Eida deremot reste sig upp, vacklade till den öppna grafven
och såg ned i den samma.

Nu hade hon alltsammans klart för sig.

När hon såg den öppna kistan, förstod hon, att Lon blifvit räddad
från den rysliga döden genom en lycklig slump, som hon dock för
ögonblicket ej var i stånd att fatta.

Den vackra flickan grubblade nu icke heller vidare häröfver och
sökte ej för tillfället finna något svar på dessa frågor, ty hennes
själ var nu nästan uteslutande uppfyld af tanken på G ud, som nådigt
räddat henne ur en så stor fara, och på Ragnar, hennes hjärtas
utkorade.

Hon föll på knä och hopknäppte sina händer till en from bön :

■— Fader i himmelen, mottag min tack, min innerligaste tack
för min befrielse ur grafvens mörka natt! Mitt bjärta är för fullt af
onämnbart ljuf glädje, för att jag skulle kunna i ord uttrycka det,

Hon steg upp med tårar i sina vackra ögon, men hennes smärta
och rädda beklämning hade genom denna utgjutelse funnit lindring,
hennes inre ny tröst.

— Den G-ud, som hittills styrt mina steg, skall äfven
händan-efter hjälpa mig, mumlade hon med barnslig tillförsigt.

Men hvart skulle hon nu vända sig?

Först af allt gällde det att komma på det klara med Ragnåis
öde. Hon kunde ej känna sig lugn, innan hon visste, att intet ondt
vederfarits honom.

Långsamt aflägsnade hon sig från den hemska plats, som varit
ämnad att blifva hennes sista hvilorum, och lemnade inom ett par
minuter genom den öppna grinden kyrkogården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free