Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Då hon gått ytterligare några steg, varseblef hon på något
afstånd, ett ljussken.
Det var i dödgräfvarens stuga, som det fortfarande brann ljus.
Eida anade också det, fastän hon ej visste det med någon säkerhet.
— Månne jag törs gå dit och höra efter? frågade hon sig.
Kanske har man bemäktigat sig Ragnar för att tillfoga honom något ondt.
O, om jag ändå kunde finna, o, om jag ändå kunde rädda honom ur faran!
Jag vill emellertid försöka göra det, ty Gud är ju mäktig i de svaga.
Hon närmade sig stugan.
Redan hade hon kommit i omedelbar närhet af den samma,
när hon hörde en vagn rasslande närma sig på vägen, som ledde
från staden.
Det var dödgräfvåren, som, sedan han på hemvägen
sammanträffat med sina båda medbrottslingar och i deras sällskap
inmundigat några glas hos deras gemensamme vän Hinke, nu med de båda
förstnämnde återvände till sin bostad för att der med dem dela
rofvet, de syndapengar, som han erhållit af doktor Lehman.
Eida, som fort Jemnat vägen och gömt sig bakom ett par
buskar, såg tydligt de ankommande och märkte med förvåning, att de
nu stannade vid sidan af den lilla stugan, stego af, spände ifrån
hästen och ledde in den i ett redskapslider.
— Det är väl tids nog att lemna igen kraken och tacka för
lånet i morgon, yttrade dervid Siberg, En god tjänst har den
emellertid gjort oss; det var ärligt värdt fem kronor.
De tre männen gingo derpå ini stugan, och Eida, som nu vågade
sig närmare, såg dem der inre syssla med att räkna pengar.
En förfärlig misstanke uppsteg hos henne och gaf henne mod
att smyga sig in i förstugan och lyssna vid dörren.
Männen der inne voro tämligen högröstade.
— Nå, ska’ ni stanna kvar här och hvila er en stund, eller ge
ni er i väg in till staden igen nu med det samma? frågade Siberg.
— Døt ä1 nog bäst, att vi knalla i väg hem, innan det blir
dager, svarade Robert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
