Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
— O, du gode, barmhärtige fader der ofvan, gif mig mod och
kraft att utföra det, som jag föresatt mig! Styr mina steg och var
mitt skydd och min hjälpare!
Hon hade hopknäppt sina händer och tryckte dem mot barmen.
Den svala nattvinden lekte med hennes .silkeslena hår, som
fladdrade kring de sammetsmjuka kinderna och den snöhvita halsen.
Då hon slutat sin bön, tillslöt hon ögonen och försjönk af
mattighet i ett drömmande tillstånd.
Ur detta väcktes hon plötsligt af röster i närheten,
Från det närbelägna värdshuset kommo några herrar, som
tydligen befunno sig i en mycket upprymd sinnesstämning.
Eida skyndade i väg för att ej bli antastad af dem; men just
sora hon lemnade trädet, fingo de syn på henne och började genast
ropa, hojta och skrika för att få henne att stanna, och när inte det
lyckades, sökte en af nattsölarne springande upphinna henne.
Förskräckelsen bevingade den unga flickans steg, och hon
lyckades verkligen undgå att bli upphunnen af sin förföljare, som snart
nog andfådd stannade och sedan på vingliga ben kryssade tillbaka
till sina kamrater.
Så snart Eida kommit inom tullen, kände hon sig visserligen
något tryggare, ty hon kunde nu i nödfall anlita polisens hjälp, men
i stället började hon nu bli ängslig för. att hon ej skulle hitta vägen
till det föresatta målet-
Visserligen hade hon ganska länge bott i Stockholm, men hon
hade aldrig varit i tillfälle att der närmare orientera sig.
Hon fortsatte emellertid på måfå sin vandring gatan rakt fram
och blef icke litet glad, när hon på så sätt om en stånd kom till
Drottninggatan, ty nu kände hon sig strax mera hemmastadd, och
utan vidare svårighet letade hon sig nu vägen till doktor Lehmans
hus vid Mästersamuelsgatan.
Porten åt denna gata var stängd, och bon fick genast klart för
sig, att hon på denna väg ej kunde komma in i huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
