- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
104

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 04

återvändt till sitt förra gömställe, härifrån såg hon strax derpå två
af .karlame med raska steg styra kosan åt staden till.

lien förfärliga vissheten, att hennes lifs demon, den förfärlige
doktor Lehman, hade den älskade mannen i sitt våld, nästan für^
lamade den beklagansvärda flickan.

A nyo ville förtviflan bemäktiga sig henne, men den i sitt hjärtas
djup Irjeltestarka flickan sade sig, att hon ej flck låta sina förlamande
känslor utöfva något inflytande på kroppen, att hon fastmer måste
handla, och att det vore hennes oafvisliga pligt att om möjligt
förebygga det värsta.

— Min Ragnar är förlorad i denne djäfvuls i menniskogestalt
v ali. hviskade hon med darrande röst för sig sjelf. O, al I gode Gud
och fader, förläna mig mod och kraft att rädda honom ur denne
tigers håla!

Och fast besluten att antingen rädda sitt hjertas älskling eller
gå under med honom, lemnade hon nu, sedan det i dödgräfvarens
* htga blifvit mörkt och tyst, sitt gömställe och begaf sig i väg till
•vien, och det ra–d snabba steg, ty hon hade mi vi-: bestämdt mål.

Men snart nog minskade hon hastigheten, ty hennes krafter
af-togo så fort, och hon började känns, sig så matt och trött.

Kommen midt för ut värdshuset Stallmästargården, stannade hon
och lutade eig mot ett af de vid vägkanten växande träden för att
hvila ut; men endast för några minuter, ty hvarje ögonblick var
dyrbart för henne. .

Djupa suckar frampressades ur hennes kvalda bröst, och
dessemellan hviskade hennes läppar:

— Ragnar, min Ragnar! Ack, att du måste råka i denna
skänd-liga, samvetslösa menniskas våld! Jag befarar det värsta. O, skall
jag väl lyckas befria dig ur det odjurets klor?

Hennes af tårar beslöjade ögon riktades dervid mot det mörka
himlahvalfvet, liksom sökte hon der uppe hjälp och räddning för den
älskade.

Och meu hrlr.nande, helig-andakt fortfor hon;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free