- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
112

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

— Det ska’ ]ag strax tala om för dig, svarade den andra med
en rost, som liknade en aflägsen åska.

Förfärad stirrade Eida på den talande. En hemsk eld brann i
den sataniska kvinnans ögon, hvilka tycktes vilja genomborra henne.
För öfrigt voro, såsom vi redan förut nämnt, hennes ansigtsdrag
vackra och hennes figur ståtlig.

Nu fortfor hon med sin olyfksbådande röst:

I

— Just för din skull har jag kommit i den belägenhet, hvari
du här fann mig.

— För mm skull? frågade Eida med alla tecken till den mest
oförstälda förvåning,

— Ja, just så.

Det kan jag inte fatta.

Om du lugnar dig och bör på, så skall du strax begripa,
hur det hänger ihop. Jag var förlofvad, det vill aäga så godt som.
förlofvad, n ed den rike doktor Lehman, men då kom du och’trängde
dig for andra gån gon emellan mig och. min lycka. Så snart doktorn
fick fatt i dig, brydde han sig icke vidare om mig, och när j ig
påminde honom om hans löften och eder och till och me a hotade alt
varna folk tör honom, då inspärrade han mig här, ja, han till oAi
med misshandlade mig. Och allt detta har jag att tacka dig för.

Eida var ej i stånd att försvara sig, Den skändliga kvinnan
fortfor:

— Jo, så står det till. Men jag vill ej ha lidit förgäfves. Korn
ihåg, att den, som gräfver en grop åt en annan, faller sjelf deri!
Jag går nu för att bestraffa den skurken, och när jag utgjutit min
vrede öfver honom, då kommer turen till dig. Jag hade redan förut
en räkning ouppgjord med dig, och nu tillkommer detta sista fula
spratt, som du spelat mig. Bittert skall du komma att ångra, att
du ställt dig i vägen for min lycka.

Eida var som bedöfvad af allt det, som på denna lilla stund
ti 1.1 dragit sig.

O, haf förbarm ande 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free