Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Skola de unga tu icke ens få återse hvarandra mera här i lifvet?
Grymma öde, som handskas så obarmhertigt med oskyldiga
menniskobarn och låter brottslingars onda anslag lyckas!
Finns det då ingen rättvisa, ingen hämnande och straffande Gud,
som låter sin vredes blixtar ljunga ned öfver sådana förhärdade
varelser, som hänsynslöst trampa både mensklig och gudomlig lag och
rätt under sina fötter?
Underligt ser det verkligen mången gång ut, men vi kunna det
oaktadt vara förvissade om, att den allsmäktige, hur otroligt
lång-modig han än under stundom visar sig, likväl alltid förr eller senare
tillropar den på brottets bana hejdlöst framrusande syndaren: Allt
härintill, men icke vidare!
ELFTE KAPITLET.
Fången.
Efter den tämligen hårdhändta behandling, som baron Ragnar
varit utsatt för frän dödgräfvarens sida, var det ej att undra * på, att
han fallit i en djup vanmakt, så snart han råkat i den brutale
mannens våld.
Då han återfick medvetandet, omgaf honom ett ogenomträngligt
mörker, och hans första tanke var:
— Hvar är jag?
Så småningom återvände minnet af de senast timade händelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
