Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Just nu måste han visa sig stark, ty det gällde att modigt blicka
det förfärligaste, som hittills i lifvet mött honom, i ögonen.
Doktor Lehmans härvaro löste den gåta, hvarpå han hittills
förgäfves grubblat; han visste nu, att han ej hade att påräkna någon
nåd, något förbarmande.
Lehman, hvars ögon flammande och hotande voro fästa på den
olycklige, bröt nti tystnaden.
— Jaså, min vän, är du nu ändtligen här igen? började han
försmädligt. Du kan aldrig tro, hur mycket jag längtat efter dig,
men denna längtan är nu ändtligen stillad, och jag är nöjd. Men
säg, hvar befinner sig Eida, din så hjärtinnerligt älskade fästmö?
Detta sataniska hån väckte i Ragnars själ en storm af de
stridigaste känslor.
Ådrorna i hans panna svällde, och hans bröst höjde och sänkte
sig våldsamt.
I sin blott allt för rättvisa vrede öfver den uslingens beteende
rusade han med upplyftad knytnäfve emot doktorn för att ge honom
ett slag i ansigtet.
Men slaget träffade ej hans fiende utan i stället järnväggen, som
dervid gaf ett doft ljud ifrån sig.
Blixtsnabbt hade nämligen doktorn skjutit för luckan, men
öppnade den strax åter och yttrade hånskrattande:
— Inte ska’ du med det samma brusa upp så der, käre vän.
Mig kan du ju i alla fall inte komma åt, ty jag är skyddad mot
din vrede. Men du är mig ju ännu svaret skyldig på min senaste
fråga. Säg alltså, hvar befinner sig din kära fästmö, hon, som ju
är trogen som guld?
Baronen ansåg det under sin värdighet att svara ett enda ord.
Endast från hans ögon flammade blickar af det djupaste förakt emot
honom.
Men detta den unge mannens värdiga beteende tycktes blott än
ytterligare egga doktorn till hån, ty han fortfor gäckande och grymt:
— Eftersom du tiger, måste jag väl antaga, att du inte vet det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
