Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
upplyste honom då om, att den hvarken var af sten eller trä utan
af järn.
Till alla dessa obegripliga och egendomliga iakttagelser sällade
sig en ny, icke mindre oförklarlig.
Ett surrande ljud såsom af i gång varande maskinhjul nådde
den unge mannens öra, och deremellan lät det, som om någon
hop-skrynklat styft papper.
Ragnar greps af ångest och fasa.
Och nn — store Gud, är det verklighet eller endast foster af
hans uppjagade inbillning — nu börjar järn väggen flytta sig allt
närmare honom.
En fasansfull syn i sanning!
Den unge mannens ögon tränga ut ur sina hålor, och han
gripes af den förfärliga vissheten, att han måste bli ihjälklämd, om
inte det hemska maskineriet med det allra snaraste stannar. Men
det rasslande ljudet fortfar, och järnväggen glider allt närmare och
närmare.
Den gräsligaste förtviflan bemäktigar sig honom och tvingar
honom på knä.
— Allsmäktige, barmhertige Gud i himmelen, rädda, befria
mig! bad han.
Då upphör plötsligt väggen att röra sig. Den hand, som leder
det hemska maskineriet, vill gifva honom ytterligare en kort frist,
innan den krossar honom.
Med flämtande bröst och skälfvande hjärta lyssnar Ragnar efter
de ting, som komma skola.
Då gaf han plötsligt till ett gällt anskri, ty en lucka i väggen
öppnades, och i öppningen visade sig doktor Lehmans af vild triumf
förvridna drag.
Ragnar vacklade ett ögonblick och var nära att digna till
golfvet, men med uppbjudande af ali sin viljekraft lyckades han dock
öfvervinna denna svaghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
