- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
123

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Men han var ej i stånd att finna något svar derpå.

Liksom om han varit sönderbråkad i hela kroppen, slog sig den
olycklige åter ned på golfvet och väntade darrande på lösningen af
den förfärliga gåtan.

Och denna lösning skulle ej länge låta vänta på sig.

Ett buller kom honom att se upp.

Strax invid det ställe, der det hemlighetsfulla ljuset strålade in,
öppnades en lucka i väggen, och i den derigenom uppkomna
öppningen sköts in ett cylinderformigt föremål, i hvilket fans en mängd
små hål.

JEtagnar kunde omöjligen förkiara ändamålet med dessa
sällsamma förberedelser, men han anade, att doktorn å nyo var i färd
med att på det mest raffinerade sätt stegra hans dödskval. Det var
bara sättet, som han för tillfället inte alis kunde begripa.

Långa rädda minuter förflöto under grymt pinsam förbidan.
Hans bleka drags krampaktiga arbetande förrådde tillräckligt, hvad
som försiggick i den unge baronens marterade själ.

Mekaniskt lade han armarne i kors öfver bröstet och stirrade
uppåt.

Men i ali hans ångest och pina trädde som en skön bild från
de himmelska regionerna hans älskades gestalt för hans själs ögon.

Med smärtsam sorg frambesvor hans minne den hulda, fagra
flickan i hennes älskliga, bedårande oskuld och hjärterenhet, och
hvarje tanke, hvarje pulsslag förde honom tillbaka till de förtrollande
lycksaliga stunder, som han tillbringat i hennes sällskap.

Ack, hur försvinnande kort hade icke denna hans kärlekslycka
varat 1 Hur snart hade icke ett fiendtligt öde frånryckt honom henne,
vid hvilken han var fäst med hvarje sitt hjärtas fiber, med den
innerligaste kärleks starka bandi

Och när han nu ofrivilligt äfven kom att tänka på den rysliga
scenen på kyrkogården, då gömde han ansigtet i bägge händerna
och snyftade och grät som ett barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free