- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
124

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

Store Gud, stammade hans skälfvande läppar, henne, som var
så ren och oskuldsfull som en himmelens engel, har djefvulsk hämd
bringat lefvande i jordens sköte. O, jag känner, hur mina sinnen
förvirras, hur mitt förstånd är nära att omtöcknas 1 Och kan man
inte mista förståndet för vida mindre än så?

Så låg han han der många, många minuter utan att kunna bringa
någon reda i det kaos af tankar och känslor, som stormade inpå
honom.

Men plötsligt rycktes han upp ur sina dystra grubblerier af
en smärtsam känsla, som hastigt skärande genomfor hans tinningar
och nästan hotade att beröfva honom hans s3nnens fulla bruk.

Men nästan lika hastigt vexlade detta intryck, och nu kände
han det. som om eld strömmade genom hans ådror.

I nästa ögonblick föreföll det honom, som skulle han kunna
flyga, så lätt, så fri kände han sig, och han andades djupt, som om
han i fulla drag ville njuta denna för honom främmande, välgörande
känsla.

Detta tillstånd varade dock icke länge.

Redan nästa minut kände han den smärtsamma stickningen i
tinningarne starkare än förut

Han fick åter svårt för att andas. Det lade sig liksom en svart
slöja för hans ögon, och vid försöket att resa sig upp sjönk han
åter kraftlös ned på det hårda golfvet.

— Hvad i Guds namn vill det här säga? mumlade han med
halfkväfd röst och for dervid med handen till sin hals. Det käns,
som om en jättes hand sammanpressade min strupe och tryckte sina
fingrar in i mitt kött. Mitt hjärta — herro Gud — det förvandlas
iu till is och nu — nu. bränner det åter som afgrundseld. . . Blodet
sjuder i mina ådror.

Han lyckades med en krampaktig ansträngning komma på benen
igen, åter igen for han med händerna till halsen, liksom ville han
befria sig från ett inbilladt väsen, som med ett hårdt tag fasthöll
honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free