Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
För en sekund skymde det för hans ögon, och likt en drucken
vacklade han af och an i det trånga rummet.
fläns ansigte hade dervid antagit en onaturlig likfärg, men
öfvergöts emellanåt af en flyktig purpurrodnad, ungefär som då norrskenet
för ett ögonblick purprar natthimlen.
De stora ögonen trängde nästan ut ur sina hålor, och hans
halföppnade läppar blottade de hårdt sammanbitna tänderna.
— Min G-udl Min Grudl framträngde det rosslande ur hans
tungt arbetande bröst. Jag dör, o, jag dör! Jag kan ju inte andas.
Blodet i mina ådror stelnar ... o, hvad det bränner!
Till och med i detta förfärliga ögonblick märkte han, när han
riktade blicken uppåt, att den der cylinderformiga tingesten blifvit
fyld med en till utseendet glödande massa.
Då genomfor en förlamande, ja, rent förkrossande tanke hans
hjärna, och det fruktansvärda i hans nuvarande belägenhet tränge
sig med förfärande visshet och verklighet inpå fången.
— Ah, det är alltså hans mening att osa ihjäl mig! Och ingen
utsigt till räddning — ingen! Allsmäktige, jag är förlorad. O,
hvilken sinnesförvirrande tanke att veta, det den eländige mördaren
der ute jublande njuter af sitt offers kval, att nödgas dö utan att
ha lyckats hämnas på den bofven, att dö, ej för någon dolk eller
välgörande kula; nej, långsamt, så hemskt långsamt kväfvas, att se
döden smyga sig närmare, lurande och långsamt, men säkert, så
fruktansvärdt säkert!
Åter igen insmög sig hos den stackars baronen den förfärliga
mattigheten, den oändligt kvalfulla, stickande smärtan i hjärta och
hjärna.
Han sjönk på knä, stödde sig ett ögonblick med händerna mot
golfvet och föll sedan kraftlös framstupa. Slappa och maktlösa
hvilade nu hans armar utmed sidorna.
— Hjälpl Hjälp! mumlade hans läppar helt otydligt.
Då öppnades åter den lilla luckan i väggen, och för andra gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
