- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
135

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

tnen nu är det min allvarliga, min fasta vilja att åter godtgöra hvad
jag felat.

— Och hur skall det tillgå, menar du?

— Jag vill återställa det förra innerliga förhållandet oss emellan.

— Det vill säga, du tänker å nyo svära mig evig kärlek och
trohet, tills du ändtligen ledsnar på mig, eller tills någon annan åter
uttränger mig ur din gunst?

— Nej, misskänn mig inte så grymt, älskade Lilly 1 Aldrig
skall någon annan lyckas uttränga dig ur mitt hjärta; du ensam
skall trona, du ensam skall vara herskarinna der, bedyrade hycklaren.

Men den vackra enkan ryckte med ett rent af hemskt leende
på axlarna.

— Dina ord, svarade hon, skulle nog klinga ganska vackert i
öronen på en, som ännu ej blifvit bedragen, men för mig äro de
endast ett tomt, meningslöst ljud; ty brändt barn skyr elden. För
cirka ett år sedan var jag inte så misstrogen och tviflande, men så
blef jag också lurad.

Doktor Lehman sänkte tankfull blickan mot golfvet för att om
en liten stund åter hastigt höja den till Lilly.

Dervid yttrade han:

— Men hur skall jag väl kunna öfvertyga dig om uppriktigheten
af mina tänkesätt? Det blir mig ju på så sätt alldeles omöjligt

— Jo, du kan det.

— Säg, hvad skall jag göra?

— Gif mig femtio tusen kronor, och jag drar bort, långt bort
Mrifrån. Dig vill jag aldrig mer tillhöra, ty du har så grundligt
missbrukat mitt blinda förtroende. Det skulle väl till exempel inte
genera dig det allra ringaste att på mig pröfva ett af dina gifter.

— Så du pratar! Om det varit min afsigt att rödja dig ur
vägen, så kunde jag ju för länge sedan ha gjort det.

Lillys ögon tycktes spruta eld och lågor. Hennes röst svällde,
sk att den erinrade om åskans dån, då hon nu yttrade:

— Hvem vet, hvilka hemliga planer du umgås med i fråga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free