Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
vill jag draga med mig ned i den förderfvets afgrund, vid livars
rand jag sjelf står.
När hon i rättvis vrede slungade dessa ord i den ärelöse
mannens ansigte, då hade hennes skönhet någonting hemskt och på
samma gång imponerande hos sig. Man kunde lätt få det intrycket,
att denna kvinna skulle ha varit en aktningsvärd personlighet, om icke
hennes vilda lidelser fått taga öfverhanden öfver hennes goda böjelser.
Hennes mörka, rika flätor hade upplöst sig och hängde nu j
vild oordning kring hennes blossande röda ansigte. En hemsk, en
förtärande eld brann i hennes ögon.
En lindrig darrning genomlopp doktor Lehmans kropp.
Han var så slagen, så förvirrad af allt, hvad han nu hört, att
han för tillfället ej förmådde tänka en enda klar och redig tanke.
Den uppbragta kvinnan såg på honom med alla tecken till det
djupaste förakt.
Och när doktorn nu kastade en skygg sidoblick på henne, spratt
han till.
Han sade sig, att han ej hade att vänta sig någon nåd, något
förbarmande af denna kvinna, om hon någonsin skulle få makt öfver
honom. Men derhän fick han på inga vilkor låta det gå.
— Nå-å, hvad tänker du göra? frågade han lurande.
— Hm! Har du verkligen så svårt för att gissa det?
— Ja visst, kära Lilly. Men hör nu på hvad jag har att säga dig
Kvinnan tillkastade honom en giftig blick och svarade i bitter ton •
— Du har så ofta talat till mig, men hvarje ditt ord var en
lögn, hvarje din handling ett förräderi, ett skurkstreck. Det
oaktadt vill jag ännu en gång höra på, ännu en gång lyssna till dina
bedyranden af din kärlek, hvilka ju ändå icke komma från hjärtat.
— Till min stora sorg inser jag nu, att jag handlat mycket
orätt mot dig, yttrade läkaren och böjde hycklande sitt hufvud, liksom
tryckte honom en svår skuld.
— Jaså, har du ändtligen kommit till insigt derom?
— Ja. Hvarje menniska felar ju alltid någon gång i sitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
