Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
TRETTONDE KAPITLET
En räddare i nöden.
Doktor Lehman var nu så helt upptagen af tanken på Lilly,
sin förrymda älskarinna, att han glömt allt annat. Han tänkte
inte alis vidare på baronen, sitt olyckliga offer, i hvars pinande han
blifvit så obehagligt störd.
Och han behöfde ju heller inte vara orolig för, att hans rival
skulle undslippa honom, ty den stackars baronen var ju i så säkert
förvar som möjligt.
Och Eida trodde han vara i ännu säkrare förvar, och henne
egnade han icke vidare en enda tanke.
Hade han haft den ringaste aning om, att den unga flickan,
offret för hans grymma hämd, nu befann sig under samma tak som
han, skulle hans tankar nog icke så uteslutande sysselsatt sig med
fru Randow,
Och Eida, hur fann hon sig i sitt öde?
Läsaren minnes nog ännu, hur olyckligt den unga flickan råkat
ut, då hon fattat det hjeltemodiga beslutet att våga sig in i sin
dödsfiendes bostad för att rädda sinälskade Ragnar.
Sedan hon öfvertygat sig om, att dörren, som från hennes fängelse
ledde ut till korridoren, ej stod att öppna, vankade hon rådlös af
och an i rummet och vred i förtviflan sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
