Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Jo. Och sedan skulle hon komma igen och göra upp räkningen
med Eida.
Men medvetandet härom lyckliggjorde Eida, så hemska voro
hennes utsigter för den närmaste framtiden.
Den af svartsjuka förblindade och uppretade kvinnan, fru
Ran-dow, kunde ju visserligen döda henne, men derigenom undgick Eida
åtminstone den vida förfärligare möjligheten att först bli vanärad af
doktor Lehman och sedan röjd ur vägen genom den grymmast
tänkbara död.
Kanske fogade en nådig försyn så, att, om fra Randow komme
igen, hon, Eida, trots sina ringa kroppskrafter lyckades öfverväldiga
henne. Det är ju allmänt bekant, att förtviflans mod ofta förlänar
menniskan jättekrafter.
Om hon. efter att ha besegrat sin rival, lyckades inspärra denna
här, så ville hon sedan så fort som möjligt söka rädda sin ßagnar.
Och om fru Randow verkligen kom tillbaka, så kunde nog Eida
dessutom med tämlig visshet deraf sluta sig till, att doktor Lehman
blifvit oskadliggjord.
Vid dessa tankar hakade sig den vackra flickan fast likt den
drunknande vid halmstrået.
Och under det hon tog dessa möjligheter i öfvervägande,
återfick hon så småningom sitt naturliga lugna utseende. Det uttryck *
af namnlös ångest, som kort förut gräft sina djupa fåror i det
ungdomligt vackra ansigtet, var försvunnet, och långsamt höll det allt
förklarande hoppet å nyo sitt intåg i Eidas kvalda bröst.
Hon gick till den usla bädden och slog sig ned på den.
Der satt hon nu, tänkande endast och allenast på sin älskade
ßagnar.
— O, om det lyckades mig att rädda dig, om jag för dig kunde
öppna frihetens portar, hur lyckliga skulle inte vi båda sedan blifva!
Ett saligt leende gled vid denna tanke öfver hennes bleka
ansigte, i hvilket ännu syntes tydliga spår af tårar.
Då spratt hon plötsligt till.
Hjtlten pà Cuba. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
