- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
144

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

Det vore ju rysligt. Jag har ju lidit så oerhördt, endast för det jag
varit honom så obrottsligt trogen och med sådan bestämdhet af visat
den andre.

Hon lät det älskliga ansigtet sorgset sjunka ned mot bröstet
och fortfor i sin tankegång, under det en rysning gång på gång
genomlopp hennes kropp:

— Hvad kommer den förfärlige att ta sig till med mig, om
han finner mig här? Ack, om han då åtminstone dödade mig med
det samma i stället för att ännu en gång fatta det hemska beslutet
att låta begrafva mig lefvande!

Ett lätt anskri undslapp hennes läppar vid tanken på hvad hon
på sista tiden och särskildt denna natt utstått.

En stund stod hon der nu och blickade frånvarande framför
sig. Plötsligt kastade hon med en snabb rörelse sitt vackra hufvud
tillbaka.

Månen hade glidit fram bakom det moln, som nyss bortskymt
honom, och hans bleka sken föll nu på Eidas af ångest förvridna anlete.

En feberaktig darrning skakade hela hennes kropp, och man
kunde tydligt höra, hur hennes tänder hackade mot hvarandra. De
eljes så gladt strålande ögonen blickade med ett uttryck af dyster
förtviflan framför sig. Sakta rörde sig hennes läppar.

En fasansfull tanke tycktes sysselsätta hennes själ.

Ändtligen utbrast hon i klagande ton:

— Allsmäktige Gud i himmelen, skydda mig för vansinnet!
Bevek du denne djäfvuls hjärta! O, rysliga, kvalfulla tanke, hemska
möjlighet! Om denne förfärlige skulle tvinga mig till kärlek? Och
om jag ej såge någon utväg att undgå honom?

Ett skimmer af hopp återspeglades ändtligen i hennes bleka
ansigte.

Hon tänkte på den, som hon förut i sin godmodighet och ädla
menniskokärlek befriat.

Hade inte fru ßandow sagt, att hon genast ämnade sig till
doktorn för att hämnas på honom?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free