Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Öfverväldigad af det obeskrifligt hemska i situationen, lät hon
nu viljelös händerna falla slappa utmed sidorna, hennes ögon
spärrades upp af fasa, och åter igen utstötte hon ett skri.
Men denna gång var det ett sådant af obeskriflig glädje, ty hvad
hon här såg inför sig förklarade tillräckligt det, som hon hittills
inbillat sig vara någonting öfvernaturligt.
Pan, den tillgifne hunden, stod der och slickade hennes händer
samt viftade af glädje med svansen.
Det kloka djuret hade följt flickans spår och förstått skafla sig
inträde i hennes fängelse.
Nu sprang hunden under lifliga glädjebetygelser omkring flickan,
som hastigt rest sig upp och nu med sina små fingrar smekte det
kloka djuret och glättade dess lurfviga fäll.
Men trots sin obeskrifliga glädje glömde Eida likväl ej den, som
på ett så underbart sätt sändt henne en räddare.
Hon föll på knä, och ur djupet af hennes tacksamma hjärta
uppsteg en brinnande, from bön till honom, som styr menniskornas
öden.
Sedan gick hon bort till dörren och steg ut i korridoren.
Det trogna djuret följde henne hack i häl.
Eida funderade på, hur hon nu skulle bete sig i fråga om
hunden. I början tänkte hon inspärra honom i det rum, hvarur han
nyss befriat henne.
Men hon förkastade strax åter denna tanke. Dels befarade hon
nämligen, att djuret kunde ge sin otålighet till känna genom
högljudt skällande och på så sätt locka dit doktorn, dels och betänkte
hon, hur lätt någonting kunde hända henne, och då kunde ju det
stackars djuret för sin tillgifvenhet rent af bli belönadt med
hungersdöden.
Derför klappade hon hunden vänligt och sade till honom:
— Gå, min snälla Pan, gå! Jag behöfver dig inte vidare.
Och hunden tycktes förstå henne. Han lydde tillsägelsen.
Sorgsen lomade han med hängande svans i väg bort till trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
