Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Men innan han sprang nedför den samma, stannade han ännu
en gång och såg sig om. Och Eida tyckte sig i hans kloka ögon
läsa den stumma frågan:
— Hvarför får jag inte vara hos dig och beskydda dig?
Visserligen skar det flickan i hjärtat att nödgas visa sig sträng
mot hunden, men hon ansåg det vara alldeles nödvändigt under för
handen varande omständigheter.
Derför sträckte hon ut armen och visade befallande framåt.
Dervid sade hon kort:
— Grå, Panl
Och hunden efterkom genast tillsägelsen. Eida deremot tog
samma väg, som Lilly före henne tagit.
Tyst och försigtigt gick hon vidare. Då och då stannade hon
och lyssnade.
Ett ljussken kom henne plötsligt att spritta till.
Hon hade kommit i närheted af det rum, i hvilket baron
Lilie-swärd var inspärrad. En konvulsivisk darring kom hela hennes kropp
att skaka.
Ovilkorligen trängde sig den frågan på henne:
— Månne den skurkaktige doktorn är der inne, hvarifrån skenet
kommer?
Hon blef obeslutsam, huruvida hon skulle fortsätta sin väg eller
ej. Och denna hennes tvekan var ju blott allt för berättigad.
— Säkerligen, tänkte hon för sig sjelf, uppehåller sig någon der
inne, ty eljes skulle der icke brinna ljus vid denna ovanliga tid på
dygnet. Tänk, om det skulle vara han!
Men trots denna afskräckande tanke gick hon med rask
beslutsamhet vidare.
Antingen skulle hon rädda sin älskade Ragnar eller gå under
med honom, det hade hon med ed lofvat sig sjelf.
Då trängde plötsligt en dof suck, åtföljd af ett stönande ljud,
till hennes öra. Bestört stannade hon och lyssnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
