- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
159

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

Men då uppsyningsmannen aflägsnat sig, lät hans ställföreträdare
arbetarne tömma sina korgar utan att väga innehållet.

De svartes ansigten strålade af belåtenhet.

— Så skulle det vara alla da’r, utbrast en negerflicka, i det hon
tömde sin korg, kastade den högt i luften och sedan skrattande
stjälpte den på hufvudet.

— Ska’ vi dansa i natt? frågade ©n yngling.

<— Ja, ja, nu ska’ vi dansa, ropade åtminstone ett dussin
kraftiga röster.

Så otroligt det än låter, gingo icke dessa menniskor efter dagens
mödor och ansträngningar genast till hvila utan öfverlemnade sig i
stället till efter midnatt åt dansens nöjen.

Under tiden satt Johnson på den aflidne herr Candeiros plantage
och spelade kort med några vänner.

Han förlorade, drack i förargelsen mer, än som var helsosamt,
och kunde nätt och jämt ta sig hem igen.

Följande dag var han vid högst miserabelt lynne, hvilket
slaf-varne nogsamt fingo erfara.

På kvällen tog han sjelf emot den insamlade bomullen.

Zanna, hvilken i dag ingen vänlig fé kommit till hjälp, hade ej
lyckats samla den bestämda vigten, och öfveruppsyningsmannen lät
derför på det grymmaste piska henne.

Hon mottog agan utan att klaga, utan att ge något ljud af smärta
ifrån sig, utan att fälla en tår.

Ögonen, i hvilka en dyster eld brann, hade hon sänkt mot
marken, och hon svor inom sig att utkräfva en blodig hämd för denna
förödmjukelse.

— När kommer massa hem? frågade hon en stund derefter en
annan slafvinna.

— Redan i öfvermorgon, svarade den tillfrågade suckande.

_— Godt! mumlade Zanna, tydligen nöjd med detta besked.

Sedan torkade hon blodet från sin rygg med så likgiltig min,
gom om hon ej känt den minsta smärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free