Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
När mörkret inbrutit, smög sig Zanna förbi den stuga, hvari
hon förut bott. När hon gick förbi det öppna fönstret, hörde hon
Käte i högsta ångest bönfalla:
— Var för Guds skull barmhertig, herr Johnson I Lemna mig!
Jag är ju en svag, hjälplös kvinna, och jag är öfvertygad om, att
ni skall låta beveka er af mina böner.
Med återhållen andedrägt och ondskefull t lågande ögon
lyssnade den afsatta kokerskan till dessa ord.
Härpå svarade Johnson, men i så dämpad ton, att lyssnerskan
ej förstod honom.
Sedan följde en våldsam brottning. Zanna hörde, att de båda
i stugan befintliga personerna stötte och knuffade hvarandra hit och dit.
Plötsligt hördes ett doft fall som af en tung kropp; i nästa
ögonblick rycktes dörren upp, och Käte störtade med upplöst hår
och sönderrifna kläder förbi lyssnerskan samt rusade derifrån, som
om hon varit jagad af furier.
— Om dörren kunde låsas, så skulle jag stänga in den hvite
skurken i stugan, mumlade Zanna tankfull. Men hvem hindrar mig
från att tutta på kåken i alla fyra hörnen? Antagligen ligger den
hvite uslingen afsvimmad der inne, och om jag hinner få allt färdigt,
innau han vaknar igen, så är han räddningslöst förlorad.
Med en vighet och snabbhet, som ingen skulle ha tilltrott
en person med Zannas volym, störtade gumman in i stugan efter
den majshalm, hvaraf Kate gjort sig en bädd, och lade den invid
dörren. Sedan sprang hon till ett vedskjul efter en väldig börda
bränsle, staplade med beräkning upp det utanför fönstret och dörren
och tog ur fickan upp en tändsticksask för att tända på.
Men asken föll ur hennes hand, och hon utstötte ett gällt skri,
när en hand tungt lade sig på hennes arm.
Hennes svartglänsande ansigte blef nästan askgrått af skräck,
när hon hastigt vände sig om för att se, hvem som störde henne i
hennes brottsliga förehafvande.
— Är det du, Josua? sade hon med en lättnadens suck, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
