- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
163

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

Herr Willner, en af uppsyningsmännen, tyckte synd om henne
och sökte derför lägga sig ut för henne, men blef af sin förman
brutalt afsnäst.

— I morgon ska’ jag låta piska själen ur kroppen på den
fördömda mordbrännerskan, förklarade Johnson.

Då fattade den medlidsamme Willner ett raskt beslut. Han
sadlade en häst och red i all tysthet bort. Hans mål var staden,
der han tänkte uppsöka herr Lehman och för honom beklaga sig
öfver Johnsons omenskliga grymhet.

Han kände emellertid ej träffa sin husbonde, ty ingen vågade
väcka denne midt i natten, Deremot fick Xenia veta, hvarom fråga
var, och hon återvände då genast hem i Willners sällskap.

Det var ett vågadt beslut, när hon gaf kusken Nero befallning
att spänna för hästarne och, utan att underrätta sin far, midt i
natten lemnade staden.

Men hennes goda, medlidsamma hjärta bäfvade icke ens tillbaka
för faderns vrede, när det gällde att rädda en olycklig.

— Låt det nu gå undan, Nero! sade bon, i det hon hoppade
upp i vagnen. Skona inte hästarne! Om du hinner hem, innan det
är för sent, så ska’ jag skänka dig mera pengar, än du någonsin
ditt lif ägt.

Nero visade förnöj dt sina tänder och lät ^hästarne sträcka ut,
allt hvad de förmådde. Men fastän det bar i väg med en rent af
svindlande fart, gick det dock i den otåliga Xenias tycke alldeles
för långsamt.

Hon ställde sig upp i vagnen och ropade åt kusken:

— Kör för Guds skull fortare, Nero! På det här sättet
komma vi ju aldrig hem.

— Jag törs inte anstränga hästarne mera, fröken, för då är jag
rädd, att de stupa, svarade den svarte kusken.

För att förströ Xenia och skingra hennes tankar hittade då
Willner pä att för henne utförligt berätta Kates pinohistoria;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free