Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Rysande och på samma gång intagen af det djupaste
medlidande, lyssnade den vackra flickan till hans ord.
— Förskräckligt! mumlade hon, när han slutat. År det inte
rysligt, att det finns menniskor, som finna nöje i att göra andra
olyckliga.
Till höger och venster flögo fält, planterade med majs, bomulls»
och kaffebuskar, i hvinande fart förbi dem.
Solen började bränna allt hetare, och Xenia kände för första
gången i sitt lif hennes strålars förtärande glöd, men hon fördrog det
med sådan likgiltighet, sådan okänslighet, som om hon ända från
födelsen varit van att trotsa den tropiska hettans verkningar.
— Fortare! Fortare! Kör för Guds skull fortare, Nero!
Detta var allt, hvad hon då och då yttrade.
Och det såg ut, som anade de ädla hästarne, hvarom fråga var
med sådan ifver och uthållighet sträfvade de att uppnå sitt mål.
Inom några timmar sågo de ut, som om man nyss dragit upp
dem ur bränningars skum. Men fastän deras näsborrar voro vidt
uppspärrade och deras sidor våldsamt skälfde af ansträngning,
fortsatte de likväl sin väg med oförminskad snabbhet.
— Gud ske lof! utropade ändtligen Xenia med lättadt hjärta.
Der ha vi vårt plantages gränser. Gifve Gud, att vi inte komma
för sent! — Hållen nu bara ut en liten stund till, ni präktiga hästar I
Och hästarne samlade sina sista krafter för att uppnå sitt stall.
Rasslande flög vagnen fram öfver den hårdtorkade vägen; hvarje
minut, hvarje sekund förde Xenia närmare målet.
Hennes hjärta klappade så ängsligt, hennes nyss så bleka
ansigte hade plötsligt öfvergjutits af rodnad, i hennes stora, blå ögon
lyste en öfverjordisk glans.
Nu rullade vagnen öfver stenbron, som ledde öfver floden, och
de resande sågo rakt framför sig den stora herrgårdsbyggningen.
— Inom ett par minuter äro vi hemma, sade Wi lin er i
uppmuntrande ton. Vi ha tillryggalagt den långa vägen på otroligt kort
tid. Klockan är inte nio ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
