- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
187

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

mig och befriade mig. Annars hade jag nog fortfarande legat der
fängslad på den hårda bädden.

Doktorn blef mycket tankfull och mumlade efter en liten paus:

— Hur ska’ jag förstå det här? Skulle den kanaljen Siberg
och de andra skälmarne ha fört mig bakom ljuset i stället för att
ordentligt uträtta det erhållna uppdraget? Det vore väl också sjelfva
fan, om de skulle ha vågat dra mig vid näsan så grundligt! Men
det ser tyvärr så ut. — Säg, fortfor han, hvad ville flickan inne i
ditt rum, och hvart tog hon sedan vägen?

— Hvad hon egentligen hadö för ärende dit, det kan jag
verkligen inte upplysa om, svarade fru Randow; ty att hon kommit
enkom för att befria mig, det har jag svårt för att tro. Men hvart hon
tog vägen, det kan jag tala om. Hon stannade kvar i mitt ställe;
det ansåg jag henne ha ärligt förtjänt.

— Stängde du in henne, när du lemnade rummet? frågade
doktorn hastigt.

— Ja visst.

— Men då måste hon finnas kvar der.

— Ja, såvida inte hon i motsats till mig lyckats på något vis
praktisera sig ut ur sitt fängelse. Vore det inte bäst att genast
förvissa sig derom.

— Visst tusan vore det det! utbrast doktorn. Men det har ju
den der fördömda baronen satt p för.

— Hur så?

— Jo, den lymmeln passade ju på att läsa källardörren, innan
han gaf sig i väg!

— Hvad säger du? Äro vi instängda här i källaren?

— Jo, så galet är det, gnisslade doktorn. Aflöper det här väl,
då kan man verkligen skryta med, att man har tur.

— Och hur ska’ vi nu komma härifrån? frågade Lilly i
ängslig ton.

— Ja, det är mer, än jag vet. Det återstår oss nog ingenting
annat än att vänta, tills någon kommer in i huset, och dä genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free