Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Han yttrar ej ett ord till sina följeslagare, och det skulle också
ha varit svårt att i stormens brus göra sig hörd af dem.
Ändtligen uppnår den lilla båten land. Det var ett styft
arbete, som afpressat matroserna stora svettdroppar.
Främlingen trycker en slant till belöning i en af männens hand
och hoppar sedan med ett halsbrytande djärft språng i land.
Med ett djupt andetag blir han stående här, tillvinkar
matroserna en vänlig helsning och följer med blicken båten, som nu åter
styr ut mot ångaren, dit den också lyckligt anländer.
Främlingens ögon hvila drömmande på den upprörda sjön.
Denna har blifvit hans andra hem; och likväl, hur ofta har han
icke längtat hem, hit hem till den lilla fiskarbyn, till sin lyckat
En rädd suck höjer hans breda bröst.
På fjorton långa år har han ej återsett sin hembygd, der han
nu blifvit en främling, der man säkerligen för länge sedan ansett
honom för död.
När han en gång, för fjorton år sedan, som styrman medföljde
en oceanångare, då kvarlemnade han här med blödande hjärta sin
unga, innerligt älskade hustru och sitt lilla älskliga barn.
Endast den gången till ville han medfölja till främmande land,
den resan skulle enligt beräkning inbringa honom så mycket, att
han kunde köpa sig en präktig skuta och med den förtjäna sitt
uppehälle på hemmets kust och på så sätt aldrig mera behöfva skiljas
från de sina.
Men så är det, och så har det alltid varit: menniskan spår, och
Gud rår.
I fjärran vestern, under det fartyget intog last i en hamn på
Cubas kust, angreps styrmannen af gula febern, och hur ondt det än
gjorde kaptenen, kunde han ej invänta hans tillfrisknande utan måste
der borta i det främmande landet öfverlemna honom åt hans öde
och fortsätta resan.
I flera veckors tid hade den sjuke der på ett plantage sväfvat
mellan lif och död. En mindre kraftfull natur än hans skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
