Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
I följd häraf började nu för honom en tid af obeskrifliga
lidanden.
Likt en fånge bevakades han dag och natt. Tillsammans med
slafvarne måste han arbeta strängt ute på fälten, och ofta nog utgjöt
cubanaren sin vrede öfver honom och misshandlade honom på det
mest råa och barbariska vis.
Den stackars fröken blef allt mera svårmodig och melankolisk.
Den en gång så blomstrande vackra flickan liknade snart nog en
skugga, hon kunde ej öfvervinna sin kärlek till den ståtlige
svensken.
Åsynen af hennes outsägliga lidanden bringade cubanaren ännu
mer i harnesk mot styrmannen. Han kunde icke uppfinna nog med
grymheter för att pina honom och derigenom böja hans trotsiga sinne.
Emil Stark, ty så var styrmannens namn, bar sina lidanden
med ett beundransvärdt tålamod.
Tanken på sin älskade Anna, på sitt lilla barn och hoppet om
att ännu en gång få återse det kära hemmet förlänade honom kraft
att uthärda detta sorgligt eländiga lif och förblifva sin Anna trogen.
Men det stannade vid hans hemlängtan, vid hans varma åtrå
efter de sina.
Det ena året efter det andra förflöt, och hans belägenhet blef
allt mera tröstlös. Sorgen blekte hans hår och böjde hans resliga
gestalt, han förtärdes af trånfull längtan efter sina kära.
Att han icke för länge sedan dukat under för cubanareas
grymheter, och att vansinnet icke redan gripit honom, det var för honom
själf en gåta. Hur länge till skulle han kunna uthärda sin
plågoandes misshandlingar? (
Husets dotter såg han icke tillvidare. Hon lefde som en fånge,
tärd af sina kärlekskval. Blott det enda lilla ordet »ja» från hans
läppar, och hon blef lycklig, och äfven hans lidanden skulle haft ett
slut.
Och likväl kom ej detta »ja» öfver hans läppar; hellre skulle
jjtrøi eij ut3t[ pina sig till döds, än han blifvit sin Anna otrogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
