Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Fjorton långa år tillbringade han så der borta i den fjärran
vestern hos den grymme cubanaren, och ofta, när förtviflan grep honom,
måttade han knifven mot sitt skälfvande hjärta för att döda sig själf,
men då uppdök hvarje gång Annas bild manande för hans själ, och
endast för hennes skull lefde han vidare, endast för hennes skull
fördrog han tåligt allt.
Ändtligen slog efter fjorton långa år för honom befrielsens timma.
Med en slafs tillhjälp lyckades han fly och rädda sig om bord
på en lastångare, och på så sätt uppnådde han ändtligen efter svåra
pröfningar och hårda strider åter den älskade fosterjorden och sin
hembygd.
Ett och annat vänligt ljus helsade honom här redan på långt afstånd,
och under det han långsamt gick vägen framåt, utmålade han redan
i andanom för sig återseendet med sin älskade hustru.
Hur djupt skulle det inte komma att röra hans Anna, när hon
fick veta, att han af kärlek till henne, för att vara henne trogen, i
fjorton långa år lidit så grymt!
O, hur gerna ville han ej glömma denna tid af bittra
pröfningar, när han äter höll sin lycka: sin Anna och sitt barn, i sina armar!
Hvilka tankar och känslor stormade icke in på den så svårt
profvade mannen, när han nu i kvällens mörker framför sig såg sin
födelseby! Han hade ej det minsta fäst sig vid det upprörda hafvets
brus och dån omkring honom, högrest hade han på däck trotsat den
rasande stormen, med blicken oafvändt riktad mot land, mot den
punkt, der han för fjorton år sedan kvarlemnat sin lycka.
Var det glädje, var det sorg, som kom den högresta gestalten
att darra så häftigt och dref honom fortare framåt?
Hur skulle han i dag återfinna sin forna lycka?
En nästan flämtande andhemtning höjde och sänkte häftigt
mannens breda bröst, under det hans ögon genom mörkret spejade efter
den vid slutet af byn belägna lilla stuga, som inneslöt hans kära.
— Anna, min innerligt älskade lilla hustru, skall du känna igen
din Emil månne? mumlade han med verklig bäfvan. Nej, o nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
