Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Emil stod ännu alltjämt der ute, förlamad af skräck. Intet
anskri kom öfver hans läppar. Framåtlutad stod ban der och
stirrade med ett virrigt uttryck i sina ögon på den lyckliga
familjescenen der inne,
Endast ett halft undertryckt, doft stönande frampressades ur
hans våldsamt arbetande bröst.
Barmhertige Gud, var det väl möjligt, hade han derför
framsläpat fjorton ändlöst långa år af sitt lif i elände och förnedring och
tålt den hårdhjärtade cubanarens grymheter, hade han derför med
så glada förhoppningar ilat hit, för att återfinna sin Anna såsom en
annans hustru, såsom moder till Svens gosse; var detta lönen för
hans trohet?
Den olycklige mannen var alldeles förkrossad. Han föll på knä
och pressade hufvudet mot den kalla stenen; han hvarken ville eller
kunde längre se de lycklige der inne.
Förbi... nu var det förbi med allt hans hopp, med ali hans
lycka, han var nu utstött ur sitt eget hem.
— Allsmäktige Gud, stammade han i vild förtviflan, i det han
for med bägge händerna till pannan, bevara mig för vansinnet I —
Anna, du mitt allt, sedan sex år tillbaka Svens hustru, hans barns
moder? Och du älskar honom lika varmt, som du en gång älskat
mig, du är så lycklig i förening med honom, och du darrar
verkligen vid blotta tanken pä, att du kunde förlora honom ? Barmhertige
Gud, det är för mycket, det förmår jag ej bära.
Hans tänder slogo skallrande emot hvarandra liksom af köld,
och hans darrande händer sleto förtvifladt i det grånade håret.
— O, Gud, hvarför lät du mig inte dö der borta i fjärran?
mumlade de skälfvande läpparne. Hvarför bevarade du mitt lif
?
hvarför lät du mig hela tiden hoppas på min lycka, och hvarför
sände du mig räddning, för att jag nu skall nödgas stå klagande
vid mina förhoppningars graf och erfara, att ali min lycka blifvit
mig frånröfvad? Vore det inte bättre, att jag låge der nere, djupt
der nere under jorden, än att jag nu måste tömma denna bittra kalk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
