- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
203

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

Emil böjde sig framåt och lyssnade under andlös spänning. Just
nu steg Sven fram till den flitigt syende Anna.

— Se så, nu är jag färdig, yttrade han. Inom tio minuter måste
jag vara nere vid stranden och aflösa gamle Jonas. Dessa två
^timmars sömn har verkligen gjort mig godt, Anna. Nu blir det
ingen konst att hålla sig kry och vaken hela natten.

Kvinnans ögon strålade så klart emot honom.

— Min käre, gode Sven, sade hon i innerlig ton, du anstränger
dig alldeles för mycket för vår skull, det behöfver du ju inte. Under
de sex år, som vi varit gifta, har du ju sparat en ganska vacker
slant.

Och gripen af en plötslig sinnesrörelse slog Anna armarne kring
Svens hals.

— Ack, min Gud, stammade hon, och rösten darrade, jag är
alltid så rysligt ängslig, när du om kvällarne går ut på sjön i sådant
väder! Om jag äfven förlorade dig, såsom jag en gång ... nej, Sven,
det öfverlefde jag inte, bestämdt blefve det min död.

En krampaktig snyftning kväfde hennes röst, och Sven slöt
henne stormande i sina armar.

— Nej, min älskade hustru, Gud skall ej för andra gången
skicka dig en så svår pröfning. Han skall bevara mitt lif för din,
för Marias och vår lille gosses skull. Anna, får jag ta upp John ur
bädden? Han sofver inte ännu, och jag skulle så gerna ännu en
gång vilja kyssa honom.

Anna nickade lycksaligt leende under tårar åt honom, och
mannen skyndade in i kammaren för att strax derpå återkomma med en
cirka femårig, blomstrande gosse på armen, hvilken jublande sträckte
händerna mot modern.

Hvad gossen såg söt ut i sin hvita skjorta! Han var faderns
fullkomliga afbild.

Och den lyckliga modern tog den glade och ystre gossen i sitt
knä, smekte och kysste honom, under det Sven höll bägge två
omslutna med sina armar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free