Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
uppdök öfver allt, der det gällde att handlingskraftigt ingripa och
ta ett karlatag.
Nästan samtlige" invånare i byn voro församlade på stranden
och blickade med förfäran ut öfver det i uppror stadda hafvet, som ej
mera tycktes vilja släppa det byte, som det en gång gripit.
Nu gaf en gammal gråhårig fiskare tecken till uppbrott,
männen grepo till årorna, och så bar det med friskt mod i väg, ut mot
den hotande döden, ut bland fräsande, skumhöljda vågor.
Med bäfvande ångest målad i sina drag stodo kvinnorna på
stranden och sågo efter de bortfarande, och mången innerligt varm
bön om skydd för maken, fadern eller brodern uppsteg till den
allsmäktiges tron, till den Gud, på hvars blotta befallning stormen
upphör och vågen lägger sig till hvila.
Ingen såg den mörka gestalt, som stod der afsides bakom ett
riktigt berg af segelduk och oafvändt och liksom frånvarande
stirrade ut öfver det vildt upprörda hafvet.
Längst ned på stranden stod Anna högrest med fladdrande hår.
Den unga kvinnan såg rent af majestätiskt skön ut i det klara
fackelskenet, som skarpt belyste de dödsbleka dragen,
Hon hade lagt armarne i kors öfver den sig våldsamt häfvande
barmen, och hennes ögon följde med ett uttryck af verklig
dödsångest den båt, i hvilken hennes S^en i spetsen för alla de andra
mödosamt banade sig väg genom hotfullt upptornade vågor.
Hvad som i detta ögonblick försiggick inom Anna, som trodde
sig redan en gång ha offrat sin lycka åt hafvet och nu för andra
gången såg den i fara, det låter sig knappast beskrifvas.
Blott en gång flög strålande glädjeskimmer öfver hennes bleka
ansigte, när just hsnnes Sven först af alla uppnådde det nödstälda
fartygets
Hur fort fylldes icke hans båt! Passagerarne trängdes
nämligen i vild ångest om hvarandra, och hvar och en ville först komma ned
i räddningsbåten, ty hur snart kunde inte ångaren sjunka!
Och nu dansade S^ens lilla båt som ett nötskal på vågor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
