Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Hade den högste hört detta den stackars kvinnans skriande om
hjälp?
Det såg så ut, ty i samma ögonblick dök ett menniskohufvud
upp ur vågorna.
Ett mång8tämmigt rop öfverröstade till och med orkanens brus.
De sågo det allesamman, hurusom främlingens kraftfulla gestalt
arbetade sig upp ur vågorna och nu sträfvade att uppnå stranden.
Och med den ena handen — o, himmel, var det väl möjligt? —
drog han med sig en till utseendet liflös kropp.
En sådan bragd hade inte ens de gamle grånade och väderbitne
fiskarena någonsin förr bevittnat, och de stodo der nu allesamman
liksom bedöfvade af häpnad. Men de ryckte snart åter upp sig och
stormade ned till sjön för att bistå den utmattade och hjälpa honom
i land.
Åter igen förflöto några sekunder under rädd förväntan.
Anna hade darrande sprungit upp och stirrade med vidöppna
ögon på den med vågorna kämpande.
Barmhertige Gud, var det väl möjligt, hade han verkligen
hemtat upp hennes Sven ur hafvets djup, ryckt honom ur dödens käftar,
drog han honom med sig till stranden? Hade Gad verkligen hört
hennes bäfvande hjärtas nödskri?
Äfven hon ville ila emot främlingen, men hennes fötter voro
som förlamade, hon kunde inte röra sig ur fläcken.
Nu drog man upp de båda männen i land.
Höga glädjerop helsade den modige räddaren, som vågat det
nästan otroliga, och alla trängde sig beundrande fram till honom.
Men så snart främlingen bara ett par ögonblick fått draga andan,
reste han sig upp och tog den sanslöse Sven i sina armar.
Med våldsamt arbetande bröst släpade han sig med sin liflösa
börda bort till Anna, hvilken högt gråtande utbredde sina armar för
att omfamna sin räddade Sven.
Hon såg ej på den oförskräckte räddaren utan forskade endast
under verklig dödsångest i Svens drag, om det ännu fanns lif i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
