Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
den, men det var nu för sent att ångra sig, ty fartyget skulle ej
anlöpa någon hamn under resan.
Längtansfull stirrade han på det allt mer och mer
tillbakaträdande landet och såg dervid så sorgsen ut, ja, en förrädisk tår stal
sig till och med fram ur hans öga.
— Herre Gud, suckade han, hvem kunde väl tänka sig, att det
skulle bära så illa till? Hvar är väl nu min Eida? Kanske har
jag genom detta mitt beslut för alltid skilt oss åt, då jag i stället
åsyftade raka motsatsen. Kanske har jag genom att anträda denna
resa för alltid begrafvit min lycka. Men ske Guds vilja! Jag kan
nu ej ändra mitt beslut.
Han stod der drömmande och tankfull och gaf ej akt på, att
den för en liten stund sedan så klara himlen började öfverdragas
med moln, och att en frisk bris förorsakade ett starkare vågsvall.
Då hörde han plötsligt sitt namn nämnas, och då han vände sig
om, såg han sig stå ansigte mot ansigte med kapten Ström vall, en
gammal gråhårig, väderbiten och ganska ordkarg sjöman.
Ragnar sökte i en hast slå bort sina sorgsna tankar och ta på
sig en gladare uppsyn.
— Nå-å, min unge vän, hur tycke/ ni om er på »Freja»?
frågade kaptenen helt förtroligt.
— Efter den missräkning, som jag erfarit, kan jag ej annat än
beklaga mitt förhastade beslut att medfölja, svarade Ragnar. Men i öfrigt
är ju allt här så bra, som jag kan önska mig; och det är ju för resten
öfver allt på jorden vackert och trefligt, förutsatt, att man är lycklig
och nöjd. En nöjd menniska finner till och med den mest enformiga
och ödsliga hed vacker, hur mycket vackrare måste hon icke då finna
det majestätiska hafvet!
Med beundrande blickar betraktade Ragnar det verkligen
storslaget vackra skådespelet af solens nedgång.
Ur denna sin förtjusning rycktes han af kaptenen, som yttrade:
— Yi få snart storm.
— Storm? frågade Ragnar. Af hvad sluter herr kaptenen till det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
