- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
230

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

När jag en gång slog upp ögonen, såg jag, att han drog
segelduken, som jag hängt upp för ingången, åt sidan och steg ut i det
fria, antagligen i afsigt att krya till sig i den friska morgonluften.

Inom en liten stund kom han tillbaka, och jag hörde honom
då mumla för sig sjelf:

»Jag orkar inte längre.»

Och innan jag hann förhindra det, hade han väckt en af
matroserna, hvilken han gaf i uppdrag att öfvertaga vakten.

Han gaf honom kaffe att dricka och tillsade honom att gå fram
och tillbaka utanför grottan, för att han skulle kunna hålla sig
vaken.

»Men aflägsna dig inte för långt, Lindberg!» förmanade han
honom. »Om en timme får du väcka en af de andre.»

Ännu några minuter lyssnade jag till Lindbergs taktmessiga
steg der utanföre.

Plötsligt var äfven jag insomnad.

När jag vaknade, trängde redan dagsljuset in i grottan på ömse
sidor om den för ingången upphängda segelduken,

Alla omkring mig sofvo fortfarande.

Elden var nära att slockna, emedan den ej på länge erhållit
någon näring.

Redan vid denna iakttagelse intogs jag af en rädd aning. Den
vakthafvande matrosen syntes ej till, och Lindberg hade, såsom
jag genom en blick på de sofvande öfvertygade mig, ännu ej låtit
aflösa sig, oaktadt timmen redan för länge sedan måste vara förliden.

Fort steg jag upp för att der ute se mig om efter den saknade.

Det kunde ju hända, att han, öfverväldigad af trötthet, satt sig
någonstädes der ute och insomnat.

Men inte heller der ute syntes Lindberg till.

Derför återstod endast det antagandet, att han tvärt emot
erhållen instruktion aflägsnat sig ett längre stycke från grottan,
antagligen i afsigt att närmare lära känna och utforska omgifningen, om
. det på ön funnos spår, som läto en sluta till närvaron af infödde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free