Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
»Ja visst.»
»Har det då inte gått två timmar ännu?»
»Åh jo, det har det nog.»
»Nå, då ska’ jag ta vid nu.»
»Det behöfs inte. Tag dig du en liten lur till; ty söm du ser,
är jag inte alis sömnig ännu.»
»Har inte kapten märkt någonting misstänkt?»
»Inte det ringaste.»
Allt har varit lugnt och tyst omkring oss?»
»Ja då.»
»Godtl Jag öfverfar nu vakten. Kapten måste naturligtvis
också hvila en smula, ty vi kunna ju inte på förhand veta, hvilka
mödor och besvärligheter den nya dagen kommer att bringa oss.»
»Nå ja, så öfvertag då gerna för mig vaktenl» sade jag, och
styrmannen steg då upp.
Jag behöfde också hvila, det hade han ju rätt i.
»Yill du ha kaffe?» frågade jag honom.
»Har då kapten koka^ sådant?»
»Ja visst, och det är ännu varmt.»
»Det ska’ nog inte smaka illa.»
»Här står pannan.»
Han såg ännu mycket omornad och sömnig ut; ty naturligtvis
hade han på de tre timmar, som han hvilat, ej på långt när tagit
igen hvad han under de gångna mödosamma skräckdagarne måst
umbära af hvila och sömn.
Men hellre ville vi vaka än väcka någon af de dödströtta
matroserna.
Jag serverade den sömndruckne styrmannen kaffet, för att han
skulle bli något så när vaken och kry.
Se’n gick jag till hvila.
Men jag sof mycket oroligt och hörde städse, när Borg — så
hette styrmannen — makade ihop bränderna och tyst gick omkring
i närheten af ingången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
