- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
234

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

I min dödsångest grep jag med bägge händerna tag i snaran
för att lossa och om möjligt slita af mig den.

Men då gaf mig den andre vilden ett slag med sin klubba, så
att jag ögonblickligen stupade.

Ur stånd att försvara mig mot dessa odjur i menniskohamn
och halft medvetslös, kände jag bara ytterligare, hurusom vildarne
knäböjde på mig och bakbundo mina händer.

När det var gjordt, lossade den ene snaran kring min hals; ty
det tycktes inte alis vara dessa kanaljers afsigt att strypa mig.

Så snart jag åter förmådde andas regelbundet, skrek jag af alla
krafter på hjälp.

Men då gaf mig den ene uslingen en spark i nacken, så att
jag tvärt minste sansen.

När jag återfick medvetandet, märkte jag till min förskräckelse,
att jag stod fastbunden vid samma träd, vid hvilket jag förut sett den
olycklige Lindberg,

Vid min högra sida stod en klubbeväpnad vilde, som med
listiga och begärliga blickar oafvändt betraktade mig.

När han såg, att jag slog upp ögonen, gled ett grin af djäfvulsk
tillfredsställelse öfver hans med skrikande färger fantastiskt målade
ansigte.

Han utstötte ett egendomligt ljud och hotade mig med klubban.

Sannolikt ville han dermed antyda, att jag borde förhålla mig
fullkomligt lugn, emedan han i annat fall skulle slå ihjäl mig med
klubban.

När jag lät min blick glida utför kannibalens kraftfulla, smärta
gestalt, trodde jag mig i denne min vaktare känna igen just samme
vilde, som kastat snaran kring min hals.

Hans elfenbenshvita tänder lyste så rofgirigt fram mellan de
tjocka läpparne.

Med afsky vände jag min blick bort från detta odjur i
menni-skogestalt och tillslöt ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free