Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
NITTONDE KAPITLET.
Räddade.
Den gamle kaptenen stufvade in en ny portion tuggtobak,
spottade öfver relingen och begaf sig sedan med baronen in i sin
kajuta, der han bjöd på ett glas konjak, hvarpå han ^fortfor att
berätta :
— Vi läto de retade och hotande vildarne lugnt fara vidare,
ty det kunde dröja dagar, innan de återkommo i förstärkt antal,
åtminstone voro vi denna dag säkra för dem.
Vraket af vårt skepp sågo vi ej; men flera ilandflutna plankor
vittnade nogsamt om, hur långt förstörelsen af det samma
framskridit.
Äfven några varukistor fiskade vi upp vid öns strand. Men
bortsedt från, att varorna genom sjövattnets inträngande redan voro
nästan totalt förstörda, hade de för oss så mycket mindre värde, som
vi omöjligen kunde få plats med dem i vår båt, hvilken redan var
tungt nog lastad dem förutan.
.Af detta skäl afstodo vi äfven ifrån att ännu en gång fara ut
och syna vraket.
Dessutom fingo vi ej försumma den dyrbara tiden utan måste
vara betänkta på att så fort som möjligt sätta oss i säkerhet för
dessa öars farliga invånare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
