- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
257

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

— Hvad ska’ det här betyda, herr kapten ? Jag ber om
förhåll-ningsorder. Jag förstår inte hvad meningen är med det här.

— Låt ert manskap lägga an, och kommer skonaren i skottlinie,
så tag korn på de hundarnes hufvuden och gif eld utan att först be
om tillåtelse!

— Men om fartyget närmar sig oss i fredlig afsigt, såsom det
synes mig?

— Fördömdt! uppbrusade kaptenen. Jag har nu farit på sjön
i trettio års tid, och här är man inte van att i farans ögonblick gifva
eller åhöra långa exempel. Jag har inte tid med er nu. Vill ni
inte göra, som jag säger, så kan jag inte bjälpa’t. \

Sårad ville Ragnar vända sig bort, då i det samma ett andra
nödskott dånade. Samtidigt såg man rök bolma ut på flera ställen
ur skonaren.

Då rusade baronen upp på kommandobryggan och utbrast med
af sinnesrörelse vibrerande röst:

— Kapten, fartyget brinner ju.

— Det är tur för firman Zander & Son, att ni inte är kapten
på »Freja». I så fall läte ni antagligen genast fira ned båtarne för
att rädda det der röfvarpacket. Har jag inte rätt, unge vän?

— Det vet jag inte, herr kapten; men jag har ett ärligt svenskt
hjärta i bröstet och kan inte med lugn likgiltighet se på, ifall någon
gräslig olycka timar inför mina ögon.

— Nåväl, unge vän, jag vill då säga er hvad denna rök och
dessa nödsignaler ha att betyda: Skälmarne der borta söka dermed
lura oss att komma dem till mötes och att till och med fira ned en
räddningsbåt samt bemanna den samma. Men man och båt äro
räddningslöst förlorade, så snart de komma i närheten af banditskeppet.
Kallblodigt skjuta de ned de godtrogne och kasta sig sedan likt
blodtörstiga rofdjur öfver det fartyg, som på så sätt beröfvats en del
af sin besättning.

— Åh. det vore mer än fegt, det vore nedrigt! utbrast baron
Ragnar och tycktes betvifla, att någon kunde bära sig så åt.

Hjelten på Cuba. ] 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free