Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
I allesamman med sådan ångest och oro mot den hvita punkten vid
horisonten?
— Jag skulle önska, att natten redan vore öfver, herre, och
det vore mig kärt, om kaptenen läte kapa åtminstone stormasten.
Vi måste nog snart låta surra fast oss på däck. Grud gifve dem en
evig ro, som bli spolade öfver bord, ty nöden blir stor!
— Ar det då alldeles säkert, att en storm hotar oss?
— Det är lika säkert som amen i kyrkan, herre. Förbered er
på allt! Faran är så mycket större, som vi ej äro långt från land
Här ligga öar kringströdda öfver allt, och det är just det farliga i
saken. Grå ned under däck, herre, ty redan om en timme hviner
stormen i tackel och tåg.
Men Ragnar gick ej ned utan lutade sig i närheten af kompassen
mot ett der upprulladt tåg samt följde med blicken uppmärksamt
det rastlösa arbetet om bord.
Molnet vid horisonten blef allt större och större. Långt i fjärran
hörde man ett sällsamt sus och brus.
Hafvet började bli oroligt.
Ragnar blickade öfver relingen ned i vågorna och lät i nästa
ögonblick höra ett utrop af förvåning och häpnad, ty så långt hans
blick kunde tränga, visade sig öfver allt en massa väldiga hajar,
hvilka likt en skock hungriga vargar följde fartyget.
Ragnar meddelade en i närheten stående matros sin upptäckt.
— Åh. det är ett mycket sorgligt förebud, herre. Månne vi
väl någonsin mer skola få se land?
— Inte ska’ ni väl vara så der vidskeplig, inföll Ragnar. Hajarne
ska1 väl någonstädes uppehålla sig.
— Herrn får väl se, menade matrosen med mycket allvarsam
min och vände sig bort från honom.
Nu förmärktes en sådan underlig rörelse i luften. Fartyget
tycktes blifva oroligt, fastän, såsom Ragnar trodde, sjön var lugn
och klar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
