Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
allas åsyn upp en massa blåuer och lät en beskedlig snickare, hvilken
han hugnat med sin vänskap, ur munnen draga ut några meter
sidenband, hvilket fabrikat han sedan skänkte fru Hall.
Plötsligt ljusnade det der ute; himlen klarnade åter, och
sol-strålarne speglade sig i hafvets lindrigt krusade vattenspegel Uppe
på däck började matroserna sjunga glada visor.
Äfven på passagerarne verkade denna plötsliga förändring
upp-piggande, i ali synnerhet på herr Dahlin, hvilken na tog sig för att
springa omkring på händerna som en skicklig cirkuskonstnär, detta
till de öfriges stora förnöjelse.
Men länge varade ej glädjen. Kaptenens kraftiga stämma skallade
kort och befallande öfver däck. Seglen röfvades och alla luckor
tillslötos omsorgsfullt.
Baron Ragnar skyndade upp på däck och såg med förvåning
den nervösa brådskan der.
— Herr kapten, fruktar ni någon annalkande fara, eftersom ni
vidtar sådana försigtighetsmått? frågade han.
— Grå ned igen, unge vän! svarade den tilltalade. Vi få snart
en storm, som jag inte på tio års tid varit med om maken till.
Ragnar såg sig förvånad omkring. Han kunde ej upptäcka
något, som gaf honom ringaste anledning till farhågor.
Hafvet var lugnt och himlen klar och molnfri Seglen hängde
slappa i sina tåg, korteligen, honom föreföll det, som vore det en
stilla, fridfull sommarafton, och med bästa vilju kunde han ej förstå
kaptenens farhågor.
Långt borta i vester sväfvade vid horisonten ett litet hvitt moln,
inte stort större än en fjäder, som man kan ta i handen och blåsa
bort.
Detta lilla moln betraktade kaptenen oafvändt genom kikaren,
och såg någon af matroserna upp från sitt arbete, så var samma lilla
moln föremål för hans uppmärksamhet. Man kunde i alla dessa
väderbitna, solbrända ansigten läsa oro och ångest.
— Nå-å, gamle gosse, frågade baronen en matros, hvarför sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
