Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
— Jo, om doktorn någon gång kommer tillbaka till Stockholm,
så helsa Hinkes hustru från mig! I min gröna ungdom var jsg^
upp öfver öronen kär i henne. Men bon hade dålig smak, ty hon
gaf mig korgen och gifte sig med den andre. Då gaf jag mig ut
på sjön, och så blef jag hvad jag blef. Nu, då jag står i begrepp
att lätta ankar och styra ut på evighetens oändliga haf, kommer jag^
ihåg den dumma historien. Jag hoppas doktorn framför min
helsning; och nu farväl 1
Robert stod just i begrepp att göra kamraten den sista tjänsten,
när den unge styrmannen plötsligt steg . fram bakom doktorn och
tilltalade den lefnadströtte med orden:
— Hvarför är ni så ledsen vid lifvet? Hvem säger er, att ni
ej står att rädda? Låt doktorn noga undersöka edra blessyrer! Det
är kanske inte så illa stäldt, som ni tror.
— Tack, unge vän! Jag tror nog, att du menar väl med mig,
men du kan inte mena mera väl, än jag gör det med mig sjelf. Om
doktorn skulle försöka reparera min sönderskjutna kropp, så måste
han först af allt kapa bägge benen. Och hvad skulle väl lifvet
sedan ha för värde, om jag måste släpa mig fram på två kryckor?
Jag blefve naturligtvis hemskickad för att der bli kastad i fängelse
och kanske naekad. Jag har aldrig tyckt om sådana der omständliga
ceremonier, och derför har jag fattat mitt beslut. Om jag burit mig
mindre honett åt mot mot dig och nu senast till och med misstänkt
dig för att ha användt mig till skottafla, så ber jag dig förlåta en
ångerfull, soin inser, att han gjort dig orätt. Låt oss skiljas som
vänner!
— Ja, annat har jag inte tänkt, svarade den tilltalade. Vi hjst
ju inte varit ovänner förut, hvarför skulle vi då nu bli det? Och
om ett så sorgligt öde väntar er, ifall ni skulle lefva, så vill jag
ej söka beröfva er den enda tillflyksort, der ni kan finna ro.
Med dessa ord vände han sig bort från Thure och gick tillbaka
in i sin hytt.
Den förhärdade syndaren, som beslutat förkorta sitt lif, kraflade*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
