- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
296

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

när de plötsligt fingo syn på ett antal långa, spetsiga båtar, som
kommo från sydvest och manövrerades af krushåriga negrer.

— Sannerligen nalkas inte der en fiende, utbrast kapten Strömvall
under märkbar oro och tog kikaren samt riktade den mot den lilla
flottilj, som roende närmade sig. Det hade jag inte tänkt mig.

— A’ det negrer, herr kapten? frågade högbåtsmannen, en dugtig,
orädd sjöman. Då gäller det att värna sitt skinn, eljes bli vi plundrade
in på bara kroppen och kanske till och med uppätna af det rofgiriga
följet.

— De äro en hel massa, sade kaptenen och intogs af dystra
aningar. Förmodligen tycka de, att det dröjer för länge, innan vi
uppnå kusten, derför möta de oss här ute på öppna sjön.

— Tror herr kaptenen, att de ä’ så farliga? frågade kocken,
en helt ung och tämligen grön sjöman, den mycket allvarsamme
kaptenen och såg med bekymrad min bort åt det håll, der de svarte
närmade sig.

— Jo, akta dej för dem, du! För personer i vår belägenhet
äro de farligare än lika många smådjäflar. Hos dem bönfaller en
skeppsbruten förgäfves om pardon. Jag antar nämligen, att dessa
ej äro en bit bättre än deras svarta bröder i Afrika. Byt du ut
slefven mot tössan, ty här gäller det nu att segra eller dö.

leke modlöst, men bekymradt motsåg hela manskapet på det
strandade fartyget de hemska gästernas påhelsning.

I denna belägenhet voro de icke beredda på sådana fienders
ankomst.

— Alle man om bordl kommenderade nu kaptenen beslutsamt.
Lemna ögonblickligen flotten! röt han åt dem, som der nere voro
sysselsatta med varornas fastsurrande.

Viga som katter klättrade dessa uppför tåg och repstegar och
befunno sig några ögonblick senare om bord.

Der erhöllo de vapen, och hvarje matros beväpnade sig ända
till tänderna, fast besluten att sälja sitt lif så dyrt som möjligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free