- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
295

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

— Tappa inte modet, herr kapten! uppmuntrade honom baronen.
Hvad mig beträffar, så är jag full af tillförsigt, Vi träffas åter i
land, och se’n ta vi pss nog fram till hufvudstaden.

Kaptenen lemnade flotten och klättrade med sina matroser på
en repstege åter upp på vrakets fördäck.

Sedan kapades linan, Som kvarhöll flotten vid vraket, en frisk
bris fyllde seglet, och den bräckliga farkosten dref bort på de vaggande
vågorna, hän mot de farliga bränningarna.

— Gud beskydde er! ropade kaptenen genom talröret åt Itagnar
och hans olyckskamrater.

Sedan sade han till sina trogna matroser, hvilka grupperat sig
omkring honom:

— Hvem vet, om vi någonsin mera i lifvet få återse dem?

Nu började besättningen ifrigt arbeta på den andra flotten för

att få den färdig så fört som möjligt.

Framemot kvällen blef sjön lugn och jämn som en spegel. Ej
den minsta vindflägt förmärktes. Det hvilade helgdagslugn öfver
hafvet.

I fjärran såg man ett par tämligen höga bergtoppar, kriugväfda
af en blå dimma. Genom kikaren kunde man~ urskilj a i hafvet brant
stupande klippmassor, och bränningarnas åsklika dån hördes tydligt.

Och den enda vägen till räddning gick genom dessa bränningar.

Eftersom flotten ej i dag kunde bli färdig, hur ifrigt man än
arbetade på den ända till mörkrets inbrott, öå beslöt kaptenen
Strömvall att uppskjuta afresan till följande-dag.

Häri låg ingen fara, ty sjön var nu fullkomligt lugn, och vraket
låg dessutom så säkert inkiladt mellan undervattensklipporna. Det
kunde nu omöjligen sjunka mera, än det redan gjort.

När solen vid sex-tiden följande morgon hastigt höjde sig öfver
den tropiska horisonten, rustade sig kaptenen med sitt manskap till
uppbrott.

Men annorlunda hade försynen bestämt.

De hade redan hissat ned en ansenlig del af lasten på flotten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free