Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Snickare Ek tog fram ett spikborr, som ban fått låna af
timmermannen, och borrade utan vidare och på eget bevåg hål i ett romfat.
Den kostliga saften strömmade i en vid båge ut ur fatet. Sjelf
tog sig snickaren ett par dugtiga klunkar för att stärka kuraget. Sedan
uppmanade han de öfriga att följa hans exempel, och de funno alle- v
samman detta så efterföljansvärdt, att ingen af dem lät be sig två
gånger. Inte ens fru Hall försmådde att taga sig en hjärtstyrkare.
Och den bruna vätskan hade en förunderlig verkan. Snart
befunno sig allesamman i den gladaste sinnesstämning, och ingen tänkte
mera på, att han kanske inom en liten stund kunde finna sin död
i bränningarna.
Ja, fru Hall gick till och med ännu längre i huslig
omtänksamhet och nit. Hon tog ur klädningsfickan upp ett stycke tvål och
tillsade sin man att ta af sig skjortan, så att hon kunde få tvätta den.
— Nej, nu går det för långt. Maken har jag då aldrig i lifvet
varit med om förr. Der borta gå vi kanske allesamman i kvaf, ja,
det är, gudnås, till och med troligt, och då vill hustru min här, så
att säga i dödens åsyn, styra till med stortvätt. Ä’ det inte för galet?
— Hör du hvad jag säger dig, Gustaf: tag genast af dig skjortan!
Hvad ska’ folk der borta i land få för tankar om din hustru, om
jag låter dig komma i land smutsig som ett bondsvin? På fartyget
brydde jag mig inte alis om’et, för der tjänade det ingenting till att
försöka hålla sig ren, men aldrig i lifvet släpper jag dig i land med
en så smutsig skjorta, kom det ibåg! Om inte du skäms föret, så
gör åtminstone hustru din det, Lort och smörja har jag alltid velat
hålla på afstånd.
— Hör nu, kära Lina, stoppa ned tvålen igen och bed i stället
ett: fader vår, för det är i alla fall snart slut med oss allesamman.
— Jo jo, jag känner nog igen dej, min käre Gustaf, sådan har
du i alla tider varit. När du der hemma skulle tvätta dig om
söndags-mornarna, så grufvade du dig alltid för’et och mådde formligen illa
en bel timme förut. Men ser du, det får du allt vara så god och
lägga bort här i Amerika, eller hvar vi nu ä\ för här kommer jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
