Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
värre det, ja, det ser ja komplett omöjligt ut. Nej, vet ni, för en
så’n har trakt betaekar jag mig. Och så vattnet brusar der omkring
klipporna! Det är, så man kan bli hjärtängslig. Vet ni, jag brukar
inte vara rädd af mig, men när jag ser mot kusten, skulle jag ändå
helst vilja vända om för att varna mina vänner der hemma för denna
trakt.
Befann sig herr Hall i en bedröflig sinnesstämning, så var hans
fru deremot full af hopp och tillförsigt.
Hon började till och med göra toalett, ty ändtligen såg hon lan4,
hvarefter hon så länge af hela sitt hjärta längtat.
Hvilka faror man ännu hade att öfvervinna, derom hade hon
tydligen ingen aning,
Hon bara såg land, och det var hennes glädje, hennes lycka.
Dahlin fatm det i betraktande af den situation, hvari de
skeppsbrutne befunno sig, ytterst komiskt att se kvinnan i fråga så ifrigt
sysselsatt med sin toalett.
— Det ser, ta" mig sjutton, ackurat ut, som om fru Hall rustade
sig till bal, tilltalade han henne. Men jag kan verkligen inte tycka,
att bränningarnas brus låter som dansmusik.
— Ja, skoja ni; men jag säger som ni: ta’ mig sjutton, om
jag kan begripa, hvarför alla karlarne här hänga hufvudet och se ut
som sju svåra år. Der borta ha vi ju land, så nära, att vi måste
nå det inom en timme. Gud ske lof! Ar jag bara en gång väl der,
så ska’ ingen menniska hvarken med lock eller pock få mig om bord
på något fartyg vidare. Det är ju ett förskräckligt elände på sjön.
Skeppen bli öfverfallne af sjöröfvare, och man blir ihjälslagen, eller
också gå de under, och om man inte är dess mer försigtig, så
förlorar man dervid allt, hvad man äger och har.
—■ Vid Gud, skrattade JRagnar, som hört den goda fruns tal,
fru Hall skämmer ut oss allesamman. Denna tillförsigt, detta mod
borde vara oss ett godt förebud, üpp derföre, kamrater, och fatten
nytt mod!
— Ja, lefve kvinnan! Lefve tru Hall! utropade Dahlin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
