Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
att han kunde ge sina känslor luft i ord, men hvad sjutton ska’ vi
ta oss till i den här råttfällan? Vi kunna ej gå tillbaka, och hvart
vi här vända oss, stirra ju endast kompakta stenmassor emot oss.
— Låtom oss först af allt - hålla måltid! sade baron Ragnar.
Liksom genom ett under har flotten hållit ihop. Hela lasten är
bergad. Lifsmedel fattas oss alltså inte.
— Nåväl, sade snickaren, fru Hall lagar då kanske i ordning
kvällsmat åt oss, och se’n må den käre Guden hjälpa oss vidare!
— Ja, det ska’ jag visst göra, der, svarade den goda damen
beredvilligt. Här äro vi tills vidare i säkerhet, det välsignade hafvet
är här lugnt, så att jag ändtligen kan koka en god kopp kaffe. Det
kan man då sannerligen behöfva efter alla dessa ledsamheter.
Men plötsligt slog hon ihop händerna öfver hufvudet och lät
hora ett verkligt jämmerskri.
— Hvad är det? Hvad står på? frågade Ragnar. Kaffe finns
ju och kaffepanna också.
— Ack, herre Gud och fader, min mans skjorta, den sköna,
nya skjortan är borta I klagade kvinnan och vred i verklig förtviflan
sina händer. \
Alla brusto ut i ett stormande gapskratt, hvilket i ett
hundrafaldigt eko återkastades från väggarna.
Men då råkade fru Hall i harnesk.
— Det var min mans sista skjorta, upplyste hon. Nu har han
ju ingen mer att ta på sig. Hvilken ryslig skam! Aldrig i mitt lif
reser jag mera till Amerika.
Den goda kvinnan fällde bittra tårar öfver den så kännbara
förlusten.
Under det hennes man försäkrade alla de öfriga, att han gåfve
hin i skjortan, ett lättsinne, som å nyo afloekade hustrun bittra tårar,
sökte Ragnar trösta den senare med den försäkran, att hon i stället
för den skjorta, som vågorna spolat bort, skulle få en af hans egna.
— Var nu snäll och koka lite’ kaffe, fru Hall! Lite’ ved ska’
jag skaffa er. Till den varma drycken äta vi med förnöjsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
